Ja....det är svårt. Och smärtsamt jobbigt att gå vidare i livet efter vår stora förlust av vår vackra blåögda sagohäst.

 

 

Ett förtvivlat och förvirrat mörker har legat över oss sedan i måndags kväll....du fattas oss...

 

I onsdags satte vi in en vit liten prins i hagen till China. Det gick inte...tror inte lilla prinsen orkade axla ansvaret.

 

Vi styrde om och stoppade igår in Kungen Astro....mötet mellan dom var magiskt. Det går inte att beskriva i ord. De känner varandra sedan tidigare då de gått i hagarna bredvid varandra under en period. Nu får China trygghet från Astro och kan jobba vidare med att hitta sitt lugn igen.

Sorgen dunkar i mitt bröst...smärtan över att förlora en onceinalifetimehäst går inte att beskriva.

Hur ska jag orka hitta någon ny livskamrat till China...och till oss. Det finns ju ingen som passar. Jag vill inte ha någon ny häst, jag vill ha tillbaka min blåögda sagodrömhäst.

 

China som varit så tapper och modig liten häst, hon har stått och vaktat Wims hela tiden. Jag hoppas att China idag kan få lite sällskap av en grannhäst som får agera sällskap ett tag. Hon ska inte behöva gå själv mer nu och sörja. Det har varit tungt för henne. Hon har knappt rört sig från lösdriften alls. Min fina lilla China....hur ska vi orka gå vidare...hon har förmodligen lika svårt att sova som vi har. 

 

Det smärtar mig att veta att jag snart måste börja söka efter en ny häst. Vi kan ju inte ha lånehäst hur länge som helst. Var finns det någon mer drömhäst som passar oss. Jag har svårt att se i mörkret att det kan finnas någon. Finns det någon vi kan älska...jag vill inte...jag orkar inte...min förtvivlan är maxad. Så fort jag somnar till av utmattning så faller jag och vaknar med ett ryck. Känner att jag faller med Wims när hon somnade in.

 

Idag hoppas jag att vi kan ha begravningen för Wims så hon får gå till sista vilan. Vi fick tillstånd av kommunen och länsstyrelsen att begrava henne här på gården. Det känns bra att inte behöva skicka iväg henne. Hon hör hemma hos oss och ingen annanstans. 

 

Du underbara älskade. Du var one of a kind.

Ord kan inte beskriva vår sorg. Känns egentligen meningslöst att överhuvudtaget dela med sig. Det berör ju ingen annan än oss egentligen. Men jag vill skrika högt ut min sorg och jag vill ropa till hela världen att vår underbara älskade blåögda finaste vackraste av själar....älskade lilla Wims...du fattas oss nu och för alltid. Vi älskar dig så oerhört mycket, där ord ej kan beskriva hur mycket. Idag gråter himlen med oss och vår lilla Chinapuff som nu är ensam häst på gården. 

 

Finns ingen vackrare än du, vi älskar dig till månen och tillbaka tusen gånger om. Vi bär med dig inom oss nu och för evigt. 

Min osociala lantliga sida tycker att det är hur skönt som helst att slippa små godistiggande barn som ringer på dörren hela tiden. Tacka vettja livet på landet. Här får jag vara hur osocial jag vill....med mina djur och familj.