Sorgen dunkar i mitt bröst...smärtan över att förlora en onceinalifetimehäst går inte att beskriva.

Hur ska jag orka hitta någon ny livskamrat till China...och till oss. Det finns ju ingen som passar. Jag vill inte ha någon ny häst, jag vill ha tillbaka min blåögda sagodrömhäst.

 

China som varit så tapper och modig liten häst, hon har stått och vaktat Wims hela tiden. Jag hoppas att China idag kan få lite sällskap av en grannhäst som får agera sällskap ett tag. Hon ska inte behöva gå själv mer nu och sörja. Det har varit tungt för henne. Hon har knappt rört sig från lösdriften alls. Min fina lilla China....hur ska vi orka gå vidare...hon har förmodligen lika svårt att sova som vi har. 

 

Det smärtar mig att veta att jag snart måste börja söka efter en ny häst. Vi kan ju inte ha lånehäst hur länge som helst. Var finns det någon mer drömhäst som passar oss. Jag har svårt att se i mörkret att det kan finnas någon. Finns det någon vi kan älska...jag vill inte...jag orkar inte...min förtvivlan är maxad. Så fort jag somnar till av utmattning så faller jag och vaknar med ett ryck. Känner att jag faller med Wims när hon somnade in.

 

Idag hoppas jag att vi kan ha begravningen för Wims så hon får gå till sista vilan. Vi fick tillstånd av kommunen och länsstyrelsen att begrava henne här på gården. Det känns bra att inte behöva skicka iväg henne. Hon hör hemma hos oss och ingen annanstans. 

 

Du underbara älskade. Du var one of a kind.